Hele venstresidens tankesmie

Sverige: Fattigdom og elitelønninger

Svenske LOs nye rapport «Makteliten – kommer igen» ser på inntektsutviklingen til toppene innen svensk politikk og næringsliv fra 1950 og fram til i dag.

Rapporten ser først og fremst på et utvalg av 200 høytlønte posisjoner i det svenske samfunnet, der for eksempel redaktører, toppsjefer i privat og offentlig sektor, ambassadører og partiledere inngår. Man ser også på utviklingen til den rikeste prosenten av alle svensker.

Forskjellen mellom høy og lav var på sitt høyeste før finanskrisen i 2007, viser rapporten, men er nå på vei opp igjen. Utvalget på 200 personer tjente i 2010 17 gjennomsnittlige industriarbeiderlønninger (ned fra 18 i 2007). Kvinnene innad i makteliten tjente bare 35 prosent av mennene.

Innenfor næringslivet var forskjellene enda større; i 2010 tjente gruppen på 50 næringslivsledere i snitt 46 ganger det en vanlig industriarbeider gjorde. «Det motsvarar vad en industriarbetere får i hop under en hel livstids arbete», påpekes det.

Forskjellene har ikke alltid vært så store. I 1980 var forholdet mellom inntektene til makteliten og den gjennomsnittlige arbeideren helt nede i 5:1. Samme år tjente gruppen med næringslivstopper bare 9 ganger gjennomsnittet.

Under framleggingen av rapporten mente LOs sjefsøkonom Ola Petterson at det hadde skjedd en normendring i retning av aksept for økte inntektsforskjeller i Sverige, og at den økonomiske politikken hadde bidratt. Han trakk fram redusert eiendomsskatt, avskaffelsen av formueskatten og skattefradrag for kjøp av tjenester i hjemmet som medvirkende årsaker til den økende skjevfordelingen.

Økonomen Markus Jäntti stilte det betimelige spørsmålet om hvor store de økonomiske forskjellene måtte bli før de som ønsket økte inntektsforskjeller var fornøyde, om ikke 46 industriarbeiderlønninger var nok.

«Man har tillåtit inkomstskillnaderna att öka och det kan komma att innebära att familjebakgrund kan bli av större vikt framöver för hur individen ska lyckas i samhället. Det är angeläget att forska kring konsekvenserna av ökade inkomstskillnader, om hur det kommer att förändra makt och inflytande, hur det kommer att påverka vår hälsa och påverka barnfattigdomen», sa Jäntti.

Konsekvensene av de økende inntektsforskjellene er allerede godt synlige i Sverige. Redd Barna advarte nylig mot sterkt økende barnefattigdom, opp fra 11,5 til 13 prosent bare mellom 2008 og 2009. Dette er selvfølgelig delvis på grunn av finanskrisen, men er også et resultat av at inntektene over lengre tid har økt minst (eller til og med sunket) for de nederst på inntektsstigen. Statsminister Reinfeldt avfeide Redd Barna som «venstrevridde».

Samtidig viser en undersøkelse gjennomført av Dagens Arena at svenske kommuner må avvise stadig flere mennesker som søker om økonomisk hjelp. Nedskjæringene i den svenske arbeidsløshetserstatningen de seneste årene er en av forklaringene på at flere sliter.

Kuttene i trygdesystemet eksemplifiseres også godt av et program på svensk TV om svenske Per Sköld, som på tross av en muskelsykdom som gjør at han har vanskeligheter med å sitte eller stå oppreist, blir tvunget til å søke nye jobber. Presumptivt en jobb som kan utføres liggende. Moderaternas sosialminister, Ulf Kristersson, mener på sin side at «det var absolut nödvändigt att se till att människor som kan arbeta kommer tillbaka till arbetsmarknaden».

Et bilde tatt av en lang suppekø i Stockholms gater gikk nylig som en farsott på sosiale medier i Sverige. Anders Lindberg beskriver i Aftonbladet bildet som «en ögonblicksbild av ett annat Sverige. Ett land de flesta av oss inte trodde vi lever i. […] Det vi ser är konsekvenserna av ett samhälle som inte längre tar hand om de sina. Ett mycket gammalt Sverige kommer tillbaka, i hjulspåren av att de sociala skyddsnäten rustas ned. Moderaterna visste att detta skulle bli resultatet. Men de bryr sig inte.»

Hverken barnefattigdom eller køer foran suppekjøkkener er uløselige problemer, konstaterer Lindberg, men det krever en politikk som ikke utelukkende baserer seg på at skattereduksjoner er løsningen på alt.

Lindberg avslutter: «Moderaterna säger att lösningen är fler jobb. Jobb skapas genom sänkt skatt och vidgade klyftor. Rika jobbar nämligen bättre om de får mer pengar och högre bonus medan vanliga människor jobbar bättre om man sänker ersättningen. Så har logiken sett ut.

Efter snart sex år och fyra jobbskatteavdrag kan vi nog konstatera att detta fullskaleexperiment har misslyckats. Enligt SCB är arbetslösheten 7,8 procent. Längre köer framför kyrkans soppkök gav inte fler jobb.»

Les svenske LOs rapport «Makteliten – kommer igen» her.
Les artikkelen «Nya moderater, gamla soppkök» her.
Les artikkelen «Avslag på socialbidrag ökar i hela landet» her.
Les artikkelen «Muskelsjuke Per tvingas söka jobb» her.